onsdag 29 september 2010

Brännmärkta platser


Jag reser en hel del i jobbet, och jag pendlar från hemmet och kontoret. Under de aktiva åren, när jag missbrukade hämningslöst, uppstod vanor som fortfarande sitter kvar i mitt minne, som jag aldrig blir av med.
Det är platser, oftast olika bensinstationer strategiskt placerade längst vägen, som var mina "langare", som försåg mig med min drog. Jag passerar samma platser fortfarande, och det är kristallklara bilder och filmer som utspelar sig på näthinnan, än idag. Då, sittandes i bilen, tänkandes "nu är det ca 5 km kvar till stationen, jag kan ju alltid stanna och köpa ett paket tuggummi bara, och en tidning." Ju närmare avfarten jag kom, desto fler tankar om vad jag skulle kunna köpa när jag kom fram. "Jag kan ju köpa EN daimglass också." Min inre röst som någonstans ändå kämpade för livet att få mig att förstå att det absolut inte var en bra ide, försvann i tomma intet. Skriket från den andra sidan, från suget; monstret som förorenat hela min hjärna, ekade så mycket högre. Väl framme var jag totalt förlorad i den dimmigaste hjärnan du kan tänka dig, och köpte förutom tuggummi och daimglass, ett antal chokladkakor av olika sort och smågodis.
Redan på väg ut ur butiken började skammen och ångesten krypa närmare, men den var fortfarande totalt underordnad monstret som smaskade och hungrade efter sötsakerna jag just köpt. Total kontrollförlust. Naturligtvis intalade jag mig att jag inte behöver äta upp allt på en gång. Resan kunde vara lång och jag vill ju ha kvar. Det slog nästan aldrig fel, efter 10 minuter var allt uppätet, och efter en kvart var tankarna igång igen. Vart ligger nästa bensinstation?

Inga kommentarer: