onsdag 29 september 2010

Brännmärkta platser


Jag reser en hel del i jobbet, och jag pendlar från hemmet och kontoret. Under de aktiva åren, när jag missbrukade hämningslöst, uppstod vanor som fortfarande sitter kvar i mitt minne, som jag aldrig blir av med.
Det är platser, oftast olika bensinstationer strategiskt placerade längst vägen, som var mina "langare", som försåg mig med min drog. Jag passerar samma platser fortfarande, och det är kristallklara bilder och filmer som utspelar sig på näthinnan, än idag. Då, sittandes i bilen, tänkandes "nu är det ca 5 km kvar till stationen, jag kan ju alltid stanna och köpa ett paket tuggummi bara, och en tidning." Ju närmare avfarten jag kom, desto fler tankar om vad jag skulle kunna köpa när jag kom fram. "Jag kan ju köpa EN daimglass också." Min inre röst som någonstans ändå kämpade för livet att få mig att förstå att det absolut inte var en bra ide, försvann i tomma intet. Skriket från den andra sidan, från suget; monstret som förorenat hela min hjärna, ekade så mycket högre. Väl framme var jag totalt förlorad i den dimmigaste hjärnan du kan tänka dig, och köpte förutom tuggummi och daimglass, ett antal chokladkakor av olika sort och smågodis.
Redan på väg ut ur butiken började skammen och ångesten krypa närmare, men den var fortfarande totalt underordnad monstret som smaskade och hungrade efter sötsakerna jag just köpt. Total kontrollförlust. Naturligtvis intalade jag mig att jag inte behöver äta upp allt på en gång. Resan kunde vara lång och jag vill ju ha kvar. Det slog nästan aldrig fel, efter 10 minuter var allt uppätet, och efter en kvart var tankarna igång igen. Vart ligger nästa bensinstation?

söndag 26 september 2010

Friskfaktor


Ett av verktygen att hantera beroendesjukdomen är att tillföra Friskfaktorer. Friskfaktorer. För mig är det framför allt att koppla bort jobbet, och ge mig själv ett andhål. Det kan vara att gå in i ett konstgalleri och försöka komma på vad konstnären ville förmedla, egentligen. Det kan vara att träna, måla, fotografera, eller bara sitta på balkongen och lyssna på svanarna som startar och landar på fjärden utanför knuten. Idag tillförde jag mig själv en friskfaktor genom att plocka svamp i de underbara sörmländska skogarna. Vi hittade mängder med svamp! Gula kantareller, höstkantareller och svart trumpetsvamp. Det är maken som står för expertisen (jag hade antagligen aldrig trott att de svarta svamparna är ätliga). De gräddstuvade gula kantarellerna gjorde sig ytterst bra på förrättstallriken.

lördag 25 september 2010

Manipulation.


Antagligen det mest svårhanterliga med beroendesjukdomen. Tänk om jag kunde lägga samma energi på att njuta av livet, lösa uppgifter, göra ett bra jobb, satsa på min familj och mina vänner, som jag lägger på att manipulera och avslöja mig själv varje dag, året om. Jag har verkligen inget dåligt liv, tvärtom. Jag känner mig privilegierad på flera plan. Jag har en underbar make som älskar mig, nära goda vänner, ett stimulerande arbete. Men med tanke på hur stor del av min vakna tid som jag tankemässigt lägger på effekterna av mitt beroende, blir jag nästan mörkrädd. Jag försöker kanalisera det till en vilja att fortsätta tillfriskna. En dag kommer jag att vara fri. Inte botad, men fri från sjukdomens effekter.

fredag 24 september 2010

Sockerberoende = överviktig/tjock/fet?


Inte alltid. Det är en felaktig möjlighet att avfärda sig själv eller någon annan som icke-sockerberoende just för att det inte syns på kroppen. Jag har träffat modellsmala kvinnor och slanka män med värre utlopp än jag hade när jag var som värst. (se hur illa det var genom att läsa ett av mina tidigaste inlägg 19 mars 2009). Det går alltså att lura sig själv att tro att man inte är en beroendeperson just för att man är normalviktig. Du kan till och med vara underviktig och fullkomligt utagerande sockerberoende.

Hela kampen mot socker och kolhydrater blir gärna styrd av kilon, och det är inte bra. Media och hälsobranschen kopplar gärna allt till hur man ska gå ner i vikt. Alla metoder till välmående utgår från viktminskning. Det är fattigt eftersom man inte tar ansvar för kärnan av problemet. Även om det naturligtvis är en god motivator för oss som vägt mer, att genom en väl avvägd kosthållning kunna hålla vikten i schack, så handlar det än mer om hur det ser ut på insidan. Experterna varierar men vi sätter i oss mellan 7-12 kg tillsatser per person och år. Självklart har det en påverkan på organ, immunförsvar och allmänhälsa. Lägg till det en överkonsumtion av socker som i sig ofta orsakar en överväxt av candida-svamp i magen och som i sin tur ger ytterst oönskade effekter, som ett exempel.

Det som kommer in kommer ut. Eller kanske snarare, det som kommer in måste din kropp ta hand om, på ett eller annat sätt, oavsett om kroppen är komponerad för det eller inte. Svälj taggtråd och se hur det går. Överkonsumera socker och ta reda på vad det kostar för din hälsa. Jag har kommit fram till att det inte är värt det priset.

torsdag 23 september 2010

Artegen kost

Vad är bra mat? Vilka råvaror ska jag välja att äta för att må så bra som möjligt? Hur är min kropp komponerad och vilket bränsle behöver den? De senaste åren har jag ställt mig dessa frågor, och min upplevelse är att jag kommer närmare och närmare svaren.
Vad händer när du tankar en bensinbil med diesel? Den går sönder.Både en bensinbil och en dieselbil behöver bränsle, men de behöver olika bränsleblandning. Våra kroppar behöver också bränsle. Vår bränsleblandning kan variera, men det finns grundläggande sanningar att applicera på hela vårt art - människan. Det finns ingredienser som vi mår bra av, och det finns sådana som vi tar skada av.
Vi är inte primärt gräsätare, vilket gör forskning på gräsätare ofullständig. (Exempelvis att testa hur kaniner reagerar på animaliskt fett, och använda det som sanningar för människors reaktioner på animaliskt fett). Våra kroppar är formade att hantera animalisk föda. Jag har full respekt för att människor ändå väljer bort animaliskt fett för vegan- eller vegetariankosthållning, alla har sitt eget val att göra.
Orsak och verkan - det som åker in kommer ut, i någon form. Det du stoppar i dig påverkar hela "maskineriet" i dig. För mycket socker och/eller vitt mjöl kan ha katastrofala följder för en människokropp. En mycket negativ effekt som för mycket socker och/eller vitt mjöl kan ha är överväxt av Candida, en jästsvamp. Läs mer om det här. En överväxt av Candida påverkar kroppen på ett multipelt skadegörande sätt.
Jag har kommit fram till att en artegen kosthållning, alltså att äta den typen av råvaror som min kropp är komponerad för att äta - är det absolut bästa sättet för mig att hålla mig frisk. det hjälper mig att hålla mitt beroende i schack, jag får i mig minimalt med kemikalier och andra tillsatser, och jag håller igång en fräsch förbränning i mitt "maskineri" - min kropp. Artegen kost innebär sådan mat som människan ätit i alla tider, under årtusenden. Inte den processade industrisörjan som kallas mat och som säljs i diverse förpackningar nedklottrade med E-nummer.

fredag 17 september 2010

Intensiv vecka = högre risk


För min del finns det ett antal yttre faktorer som påverkar mitt "beroendetillstånd". Om jag har läget under kontroll, om det är ansträngt eller om hela mitt jag är under attack. Nivån av stress är en sådan faktor. Ju mer stress - desto större risk för sug, och för cravings. Oro är en annan sådan faktor. Ju mer orolig jag är för en kommande händelse, eller något annat i min närhet, desto större risk att jag lyckas manipulera mig själv att allt löser sig bara jag får äta det eller det. (Vad som just då står överst på min önskelista.) Den här veckan har varit en sådan utsatt vecka, eftersom vi ikväll har premiär för ett projekt som jag är övergripande projektledare för. Med 85 personer i den turnerande personalen, och lika många lokala förmågor i varje stad, ska vi under 10 veckor besöka 18 städer för 20 spelningar. Förhoppningsvis kommer ca 70 000 tjejer över hela landet att ha sett showen när vi är klara i Karlskrona i slutet av november. Allt har gått och går riktigt bra so far, vilket är skönt. Men ansträngningen mentalt för att inte trilla dit är stor, och tar mycket energi. Mitt tillfrisknande är nytt varje dag. Varje morgon innebär ett beslut. Jag kan äta precis vad som helst, men inte idag.

söndag 12 september 2010

Varför vi gör det


Jag antar att alla knarkare har sin egna teori, sin egen upplevelse om varför just jag gör det jag gör. Men jag tror samtidigt att det finns flera gemensamma nämnare. Länge har min bild av det hela gått ut på att jag behöver min drog till egentligen många olika situationer. Är jag glad vill jag knarka, är jag ledsen vill jag knarka, om jag är orolig, nervös, avslappnad, rastlös, nöjd, trött. Jag använder min drog både som uppåt och neråttjack. Länge har jag trott att det är mitt känslotillstånd som skapar suger efter min drog. Så är det inte. Beroendet sitter i reptilhjärnan (se inlägget från den 4 augusti i år för mer information) och är inte kopplat till mitt medvetna jag. Det ligger på en annan nivå. Det är somato-psykiskt. Ett fysiskt tillstånd som tar psykiska uttryck. Det går inte att terapera ett beroende, det måste till en biokemisk reparation. Och det på ett individuellt anpassat sätt, till just min eller din hjärna.
Så när jag får sug eller "craving" och kopplar ihop det med mitt känslotillstånd, så är det egentligen min hjärna som påminner mig om att jag i dessa situationer behöver min drog, mitt primära behov, för att överleva. Jag har ju vant min hjärna och kropp vid "lösningen" = socker, i så många år, att den tror att jag kommer att dö om jag inte får min drog. Och den övertygelsen är så stark att jag blir rädd för den ibland. I och med mitt pågående tillfrisknande, har jag lättare att förstå samband och orsaker till mitt beteende. Men den stora frågan är inte "varför". Det som kommer rädda mig är "hur". HUR ser mina verktyg för tillfrisknande ut och HUR ska jag använda dem.

lördag 11 september 2010

Alltid ensam. Aldrig ensam.


Jag vet att det omvänt är en titel på intervjuer med Göran Persson, det här inlägget har inget med honom att göra. Däremot är det ett väldigt bra sätt att beskriva min känsla som beroende. När jag är aktiv med min drog är jag den ensammaste i världen. För min egen del hänger det i hop med att skammen inom mig inte tillåter mig att släppa in någon annan, eller något annat. Jag behöver vara i min egen isolerade tillvaro, ensam. Jag behöver få njuta av min drog, ensam. Jag kommer också att få ta konsekvensen av mitt drogande, ensam. Det är en hög form av självskada att knarka. För nytillkomna läsare som undrar vilken typ av substans som är min drog så kan jag bara bekräfta att det är socker. Min beroendehjärna påverkas av socker som en annan beroendehjärna påverkas av heroin eller amfetamin eller alkohol eller spel. Samma typ av hjärna, samma typ av beroendeproblematik, olika utlopp. Den för mig relativt nyvunna vetskapen om att jag inte är ensam har förändrat mig. För första gången i mitt liv fick jag för bara några veckor sedan dela livet med åtta andra beroende under en långhelg jag aldrig kommer att glömma. Gemenskapen är ett av de viktigaste verktygen för mitt tillfrisknande. Jag är inte ensam. Andra har gått före. Det finns fler som jag. Jag behöver dem i mitt liv. Tack för att ni finns.

torsdag 9 september 2010

Totalrenoverar köket

Vilket innebär att det är en utmaning att laga mat just nu. I värsta fall i åtta veckor. Än så länge går det bra, med diverse sallader och plockmat från gourmetdisken på vårt fantastiska ICA Trossen. Vi har en del innestående middagar att plocka ut i grannskapet också. Ett fullgott kök är verkligen vardagslyx, det märker jag nu när vi har en liten kyl, en kokplatta och en micro som utrustning att använda.

tisdag 7 september 2010

Konsten att vara abstinent under ett produktionsrep

Från och med idag repar vi inför höstens turné (hemsida här) och det är långa dagar och intensiva repetitioner. Begreppet "minicatering" kanske inte är känt för alla men det innebär ett bord dukat med diverse gott och blandat för att hålla personalen i topp. Kakor, godis, kaffe, te, frukt etc. Jag håller hårt i mitt kokosfett och längtar till kvällens middag. Jag kan äta sötsaker, men inte idag...