fredag 5 februari 2010

Vem är normal?

Jag sitter på tåget och har varit djupt försjunken i min bok när jag av någon anledning tittar upp. Det är fullt med folk i vagnen, men det finns en tom plats jämte en tjej. Ingen har satt sig där. Jag misstänker att beror på att tjejen är kraftigt överviktig och att hon tar upp ett och ett halvt säte. Det skulle definitivt gå att sitta lite på kanten, men antagligen anser de som står istället att det är lämpligare. Eller så vill de inte komma i närheten. Tänk om det smittar…

Vårt sätt att bete oss mot de som är överviktiga och de som är kraftigt överviktiga i vår vardag vittnar om att vi ser dem som näst intill spetälska. Som äckliga träskpaddor fulla med baciller. Fördomarna är djupt rotade inom oss och vi ser dem som mindre värda, mindre smarta och mindre kompetenta. De har svårt att få jobb, de hamnar utanför vårt samhälle. Jag tycker att det är tragiskt att vi kan ha sådana pekpinnar på andra människor, bara för att någonting syns på utsidan. Den outtalade men ack så allrådande mallen med direktiv och riktlinjer om hur man ska och bör och får se ut diskriminerar och vi står på läktaren och hejar på.

Jag är övertygad om att den största delen av träskpaddorna ser ut som de gör på grund av ett okontrollerat sockerberoende. Visst, det finns sjukdomar som definitivt inte gör det lättare, men jag är övertygad om att den största delen träskpaddor skulle kunna förvandlas till svanar om de blev beväpnade med rätt vapen och rätt förutsättningar att göra det. Medelsvensson som står och pekar och hånar, är inte bättre han, men eftersom han bara är lönnfet passar han ju in i vår vedertagna mall. Det finns nämligen två mallar. Det finns idealen och fantasimallen där kvinnor ska vara trådsmala, ha stora bröst och vackert ansikte, männen ska vara långa, slanka och muskulösa. Men sen finns det medelsvenssonmallen, som tillåter än så mycket mer. Det är ok att vara tjock och till och med fet, så länge du inte ser okontrollerad ut. Och efter som varannan svensk är överviktig är detta en mall som etablerar sig mer och mer. Steget från övervikt till träskpadda är inte särskilt långt och det som skiljer är just beroendegraden av kolhydratsintaget. En fet person har ett sockerberoende som han eller hon definitivt behöver ta tag i. Organ, blodkärl, kondition, kraft och energi mår naturligtvis mycket bättre i en sund kropp med lagom mycket kilo på sig. Men en träskpadda är oftast en utagerande sockermissbrukare som behöver hjälp och vård att komma ur sina bedrägliga vanor. Synd att svensk sjukvård inte förstått det. Synd att det inte finns en förståelse i samhället. Synd att tjejen på pendeln måste kämpa själv, dels mot sitt missbruk, dels mot omgivningens oförståelse. Synd att medelsvensson inte förstår att träskpaddan som han tittar på med förakt, inte skiljer sig mycket med spegelbilden på morgonen. Men han har slagit dövörat till och vill inte bli störd i sitt eget lilla beroendemoment.

Inga kommentarer: