fredag 15 januari 2010

Hur definieras "lagom"...?


Just nu handlar mycket om storlek på portioner.
Jag är förvånad över min oförmåga att beräkna hur stor portion jag ska äta. Eftersom jag tycker att mycket av det jag äter och det vi lagar är väldigt gott, är gränsen mellan att äta för att jag är hungrig eller bara för att det är gott, obefintlig.
Jag riskerar att överäta - helt enkelt. Jag undrar om jag helt saknar mättnadskänslor, men samtidigt kan jag få ordentligt matkoma efter en måltid. Inte för att jag ätit massor med kolhydrater som kroppen måste ta hand om, utan för att jag ätit mycket mat. Jag är antingen hungrig, eller proppmätt. Mellanskiktet existerar inte.

Jag letar efter ett rationellt sätt att komma fram till storleken på en LAGOM portion.

Dessutom har jag övergett inställningen att kunna småäta (och då inte godis och kakor, utan frukt/morötter/nötter etc) bara för att jag är sugen. Jag misstänker att jag är en överätare, som måste hålla mig i chack för att inte spåra ur. Förut - innan jag lade om kosten - var jag definitivt en överätare av sötsaker och snabbmat. Kanske har jag kvar beteendet men har bara bytt ut vad jag stoppar i mig?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lagom i vissa fall är just det sämsta valet för någon vars avsikter är att beröra.

Lagom i andra fall kan vara det politiskt korrekta.

Lagom kan också vara det svåraste valet för någon vars liv är fyllt av frestelser.

/Maken

A sa...

Hej vännen!

För det första, jag uppfattar dig inte som en överätare eller att du skulle ha det beteendet. Det tror jag inte att du är nu.

Att känna hunger och mättnad kan vara svårt. Jag har försökt känna det i flera år men ännu har inga sådana känslor infunnit sig. Jag känner mig konstant fullproppad och ibland kan jag känna mig tom (oftast då jag inte ätit något alls på en hel dag och endast druckit sparsamt) en tomhet som jag enbart tycker är fantastisk och som inte på något vis för mig förknippas med att vara hungrig.
De känslor som jag kan känna och som mest påminner om hungerskänslor är då kroppen är alldeles matt, skakig och jag är väldigt svimfärdig, då förstår jag att det är dags att kanske äta något och vid dessa tillfällen kan det ibland komma ett sorts sug. Detta sug skrämmer mig oftast för det är vid dessa tillfällen jag är livrädd för att jag ska överäta.

Att skilja på om man äter för att det är gott eller för att man är hungrig kanske är svårt att skilja på just för att det hänger ihop. Jag tycker inte att någon mat smakar gott.. och jag har heller inga hungerskänslor. Kanske är det just suget efter något gott som också ger hungerskänslor? Det kanske är meningen att vi ska tycka maten smakar gott just för att kunna känna hunger?


Begreppet lagom är knepigt, kanske därför det bara finns i det svenska språket och inget annat språk?

Att lära sig vad som är en lagom stor måltid är svårt och kräver mycket övning. Efter flera års övning har jag lärt mig att oftast kunna se hur stor en vad som kallas "normal portion" är, alltså 250g mat (50% kött, 50% potatis/ris etc). Men det krävdes som sagt mycket övning, varje dag och efter några veckor fick man koll på det. Kan dock tänka mig att det kanske är lite svårare för dig med då måltiden inte innefattar kolhydraterna, dvs din fördelningen av måltiden ser annorlunda ut.

Kanske ska du försöka bestämma dig för hur stor en lagom portion är, sätta upp regler för hur måltiden ska vara fördelad. Till exempel utefter storleken på tallriken. Om du delar upp tallriken i olika "tårtbitar" (kanske inte det bäst passande ordet men kan inte komma på något annat..) där kanske kött har 40% av tallriken, grönsaker 40% och resterande 20% till sås och andra tillbehör. Att du bestämmer dig för att den portionen är lagom och att den är det meningen att du ska bli mätt av.

Forts...

A sa...

Du får försöka lära dig att känna mättnadskänsla igen genom att försöka intala dig hur du ska känna. Jag har fått lära mig (vilket man genom forskning kommit fram till) att när man börjar måltiden är man på nr 1 på en tiogradig skala (där 1 är "inte alls" mätt och 10 är detsamma som "proppmätt"/"maximalt" mätt), efter halva måltiden ska man känna sig ungefär mitt i mellan alltså nr 5, efter tre fjärdedelar av måltiden känner man sig kanske som en 6a eller 7a och när man ätit upp ska man känna sig ungefär som en 8a. Man ska egentligen alltså inte äta tills dess att man blir totalt proppmätt. (Allt detta och mycket mer fick jag lära mig då jag var inskriven på Mando, här ser du lite av det http://mando.se/sv/Var-metod/Mandometer-/Mandometer--/1.aspx )

En annan sak är att om du tycker att du fortfarande är sugen mellan måltiderna och småäter (alltså utöver mellanmål, för det antar jag att du tar?) så är lösning att faktiskt öka mängden mat vid måltiderna samt ta större mellanmål så att du inte blir sugen där i mellan. När kroppen sedan ställt in sig på detta och att den känner att den får tillräckligt vid måltiderna och mellanmålen så kommer suget att försvinna. Lagom stor måltid är alltså den storleken som fungerar bäst för dig ur alla hänseenden.

Tänker dock också på att suget kanske också kan vara din kropp som är sugen efter de kolhydrater du utesluter i kosten?

Sammanfattningsvis handlar det alltså om att man måste programmera hjärnan om vad som är lagom för att den ska lära sig och avspegla det i beteendet. Övning ger färdighet!! Att få tillbaka normala mättnadskänslor kan ta lång tid (år) och kräver mycket övning men jag har sett förvånansvärt många som lyckats. Man får helt enkelt börja med att äta med hjärnan och inte med känslorna.

Denna kommentar visade sig bli ganska lång men förhoppningsvis innehållsrik. Detta ämne har ju varit och är högaktuellt även för mig och jag har fått lära mig mycket under resans gång vad det gäller just detta. Så om det är något som kanske var knepigt att förstå så säg bara till så kan jag förklara mer hur jag menar. Hoppas i alla fall att detta kan vara till lite hjälp..

Kram fina du!
/A