måndag 16 mars 2009

Tandvärk!


Visdomstanden gör sig åter till känna..
Förra gången bestämde jag mig för att jag skulle ta bort den så snart det slutade göra ont, men sedan hände det klassiska; eftersom det inte smärtar längre försvinner också drivkraften att göra något åt det. Så ett drygt halvår senare står jag där igen. Svullen och öm i ena kinden, svårighet att bita ihop ordentligt. Brutal smärta vid tandborstning och vid måltider överhuvudtaget.
Jag tar till det gamla beprövade knepet att äta med andra sidan av munnen istället.

Det är intressant hur värk påverkar en människa. Nu kan jag inte på något sätt hävda att min smärta är särskilt brutal i jämförelse med exempelvis reumatism eller fibromyalgi. Ni som lever med den smärtan varje dag upplever något helt annat. 

Det som förenar är fokus och längtan efter att bli smärtfri. Det är intressant att vi fungerar så, du och jag. Så snart det finns något som avviker, som inte är "normalt", som kräver uppmärksamhet från oss på ett ofrivilligt sätt, då finns det bara en sak som gäller: Lös problemet. Bli fri från smärtan. Åtgärda.

Mitt sockerberoende tenderar bli ett "problem" som jag vill åtgärda. Min utmaning är att det inte går att behandla till läkedom. Jag kan inte bli av med mitt beroende, det skulle kräva ett mirakel. Däremot kan jag lära mig hantera mitt missbruk, vänja mig vid goda vanor som är bra för min kropp. Informera min omgivning om hur det förhåller sig. Dels för att medvetandegöra, men också för att hjälpa mig själv att skapa "ögon" som håller koll på mig. Jag kämpar för att hålla mig nykter.

2 kommentarer:

Anna sa...

Aj, aj, aj. Hoppas det ger med sig snart vännen! Kram Anna

Gunilla Carlsson sa...

Det hoppas jag oxå! Kram G